Bokkväll och träff med författaren Majgull Axelsson den 10 oktober 2018, ett samarrangemang med Svenska Kyrkan i Rom.

Förväntningarna bland deltagarna var stora inför träffen med Majgull Axelsson, en av Sveriges mest framgångsrika författare, den 10 oktober på Lukasgården.

Ingen gick hem besviken, vågar jag säga.  Nästan fyrtio personer, sweor och medlemmar i svenska kyrkan i Rom plus några till, satt i nästan en timme och lyssnade förtrollade på Majgull Axelsson som bl a berättade om hur hon hittar stoff för sina romaner och steg för steg plockar ihop sitt persongalleri.  – Jag är som de flesta författare, sa Majgull, lite tjuv och lite lögnare. Man måste tjuva idéer och händelser och också kunna ljuga ihop en bra historia. Hon sa att hon har en otrolig fallenhet för attt komma ihåg historier och anekdoter som folk berättar foer henne.  Det hade tagit henne circa tre år att slutföra ”Jag heter inte Miriam”. Hon hade lagt ned mycken tid på källforskning och bl a fördjupat sig i de hemskheter som försegick i koncentrationslägren i Auschwitz och Ravensbruck under andra vä’rldskriget. 

 Majgull Axelsson visade sig ha en otrolig berättarförmåga. Det är inte alla framgångsrika författare förunnat att också muntligen  kunna hålla en publik trollbunden men det kunde hon verkligen.  Hon höll sig till största delen av framträndandet till handlingen i sin roman ”Jag heter inte Miriam”. Den som har laest boken fick en mycket intressant inblick i varfoer beraettelsen aer just saadan den aer och de som inte  läst romanen om Miriam blev säkert inspirerade att göra så.  Majgull Axelsson är en  författare som under hela sitt författarskap ställt sig i de svagas tjänst. I boken om Miriam blir vi bl a varse de fruktansvärda upplevelser som drabbar romerna under andra världskriget och hon drar sig inte för att berätta att även i Sverige, i det lilla lugna Jönköping,  gick folk ut för att ”jaga tattare” tio år efter Kristallnatten. Majgull Axelsson sa förresten att just den händelsen, tattarkravallerna i Jönkoeping, var det egentliga upphovet till romanen. 

 Vid sidan om handlingen i ”Jag heter inte Miriam” berättade Majgull Axelsson om hur hennes liv förändrades totalt sedan romanen ”Aprilhäxan” 1997 vunnit Augustpriset, översatts  och lanserats i ett flertal länder. Den otroliga succèn gjorde henne inte så lite rädd. Vad förväntades av henne nu, skulle nästa bok hålla samma kvalitet ?  Hon gick igenom en period då men inte kunde skriva alls men som vi alla vet gick den över och Majgull Axelsson har givit oss ett flertal fantasktiska romaner efter Aprilhäxan. Själv tyckte hon att hon hade det mest fantastiska yrket som man kan ha, att kunna leva på att vara författare, vem kunde ha det bättre. 

Efter att ha suttit och andaktigt lyssnat till Majgull Axelsson smakade det bra med litet mat och det gladde oss alla att Majgull och hennes make som var med ville stanna och låta sig smaka av  pastasallad, vin, broed och tomater under gemytlig samvaro. 

 En mycket lyckad afton!